Vaknade vid fem i morse av att det kilade något fruktansvärt på mina ben.
Det är säkert aliens igen, eller köksspöket.
Här är iallafall en bild från när jag och modeklassen var på Tjolöholms slott igår. Något avundsjuk på utsikten kan man väl säga. Min tid vid havet kommer igen.
Vi kollade på en utställning med kläder från Downton Abbey. Älskar 20-tals stilen men är glad att jag slipper korsetter.
Gud vad jag är trött.
Har gått tre dagar i skolan nu och jag är så ovan vid att ha långa dagar och ta in massa information.
Så nu sitter jag och virkar och kollar ikapp på all Youtube jag missat det senaste halvåret.
Helgen nu är verkligen behövlig, men trots det höga tempot och all stress som skolan medför så är jag taggad och längtar lite till måndag iallafall. Jag får ju faktiskt lära mig saker som jag är intresserad av.
Gud vilket kaos det har varit den senaste tiden.
Jag har äntligen flyttat. Äntligen. Och nästa vecka börjar min skola.
Börjar komma i ordning och hemkänslan är påväg hit.
Det är ovant att bo så off. Såklart. Men vilken tur att jag hittade en lägenhet bara 10 minuters gångväg från skolan. Ska försöka att inte jinxa det nu men känner verkligen att jag haft flyt mitt i oflytet!
Jag har spelat ett spel som heter Oxenfree.
Det är ett såntdär spel där man får välja vad man ska säga, om man vill säga något alls. Lite som Firewatch, där själva spelet är en relation.
Man är Alex, som tillsammans med sina vänner, åker ut till en ö för att festa, och övernatta.
Såklart börjar ju saker balla ur. Man får kontakt med någon genom en kom-radio man har med sig. Och spelet blir bara skummare och skummare för varje del man gör.
Jag är inne på andra vändan nu. Många spel är ju sådana att dom är samma. Eller förstår ni vad jag menar? Spelar man spelet igen får man samma val. Lite så är det väl kanske, men eftersom man för det mesta håller konversationer så kan man ju välja att säga något annat.
Namnet var jag fundersam över, vad är oxenfree egentligen? Kollade upp det och det vettigaste svaret jag fick var att det hör till den engelska (amerikanska?) versionen av kurragömma. När letaren ger upp, ropar han eller hon ut ‘olly olly oxen free’ vilket betyder att de som fortfarande är gömda kan komma fram utan att förlora leken. Passande namnval, egentligen.
Spelet kom först ut till PC och konsol i början av 2016 men har släppts till mobila enheter nu för några veckor sedan.
Jag tyckte det var asball, lite äventyr, lite skräck, lite allt möjligt, men det jag föll mest för var karaktärerna, och att man på samma sätt som i Life is Strange fastnar för relationerna som man själv är delaktig i.
SVT1 har varit igång här sedan klockan tre i eftermiddags. Det är fruktansvärt, det som har hänt. Det börjar bli dags att lägga sig. Teet fungerade någorlunda. Det blir nog en kopp eller två ikväll med.
Sköt om er.
Jag har spenderat de senaste tre timmarna med att försöka sova. Det är svårt när man var och varannan minut hostar som om det inte fanns någon morgondag.
Det är klart att man ger upp efter ett tag?
Efter att ha gått från sida till sida på nätet bestämde jag mig för att göra te. Det finns ju ingen chans att få tag i hostmedicin vid den här tiden.
Återkommer imorgon om min ingefära-citron-honung cocktail var något att hänga i granen. Gott är det iallafall.
Strax efter att jag tagit bilden hade han ner allt på fönsterbrädan.
Våren har kommit på riktigt nu, men jag rockar fortfarande vinterjackan, frusen som jag är.
Är inne på tredje koppen redan. Klockan är inte ens lunch. Vissa dagar är sådana. Mycket kaffe, lite annat.
Härom dagen var vi nere vid havet, Det blev en bra bild. Det är sällan det blir det med kameran, man har ju bara en chans på sig. Men det är det som är charmen också.
Jag tycker ju inte om krig. Varken på riktigt eller i spelform. Det är ingen hemlighet precis. Och det finns ju så mycket sådana spel. Men man kan ju spela utan att kriga.
För några månader sedan hittade jag ett spel i AppStore som heter The Trail. Alltså, vägen, typ. Man bara går, i lugn och ro eller springer om man hellre vill det. Samlar på sig saker och gör nya balla prylar och kläder av det man hittar, uppgraderar sitt hus och tävlar mot andra städer.
(Double rainbow osv, skärmdump av mitt spel)
Enligt mig måste det nog vara ett av de bästa mobilspelen någonsin. Det är lugnt, för det mesta, och man behöver inte stressa även om det kan vara stressigt ibland, om man svimmar och någon fomme kommer och tar alla ens grejer till exempel.
Det drar rätt mycket batteri, men vi införskaffade oss en powerbank i somras till Pokémon Go, så det är egentligen inget problem alls.
Har nu samlat tillräckligt för att starta min egen stad. Borde jag göra det? Är det någon som vill ha en stad med mig?
(Finns HÄR om någon är intresserad av att spela med mig)
Går och lägger mig om kvällarna och tycker att det är lagom mysigt att somna till regnet. Det är ju så stillsamt och lugnande. Betryggande på ett sätt. Tills jag vaknar på morgonen i panik för att jag tror att det regnar in. Det har ju gjort det många gånger tidigare, så helt ovanligt är det inte.
Men dethär med att faktiskt vakna rädd är inte cool. Inte alls. Även om det bara är lite vatten, som inte ens blöter ner något annat än fönsterrutan.
amandaisabel 